En berättelse om övergrepp

Instängd i en cykel av övergrepp

När jag sitter här och försöker sätta ord på mina tankar och känslor är det svårt att tro att jag för bara några år sedan blev utsatt för övergrepp. Det är en känsla som jag aldrig trodde att jag skulle uppleva och det är något som jag aldrig vill gå igenom igen.

Jag träffade min förövare när jag bodde i Göteborg. Han var charmig, stilig och verkade som den perfekta killen. Vi slog till direkt och började dejta. Till en början verkade allt bra. Han var alltid tillgiven och omtänksam, och jag trodde verkligen att jag hade hittat någon som verkligen brydde sig om mig.

Men allt eftersom tiden gick började saker och ting förändras. Han blev possessiv och svartsjuk och började kontrollera varje aspekt av mitt liv. Han kollade min telefon och konton på sociala medier och blev arg om jag pratade med någon annan eller om jag inte spenderade all min tid med honom. Han skulle också förringa mig och sätta ner mig, berätta för mig att jag var värdelös och att jag inte kunde göra något rätt.

Det värsta kom när han började misshandla mig fysiskt. Till en början var det bara småsaker - en knuff eller ett knuff här och där. Men allt eftersom tiden gick blev övergreppen allt svårare. Han slog mig, slog mig och till och med kvävde mig vid mer än ett tillfälle. Jag var livrädd för honom och jag kände att jag inte hade någon utväg.

Jag kände att jag var instängd i den här cykeln av övergrepp och jag visste inte hur jag skulle fly. Jag skämdes för mycket och skämdes för att berätta för någon vad som hände, och jag var rädd att om jag lämnade honom skulle han skada mig ännu mer. Jag var fast i denna plåga och smärta, och det kändes som att det inte fanns något slut i sikte.

Men så en dag förändrades något. Jag besökte en stödgrupp för övergreppsoffer och jag hörde någon annans berättelse som var så lik min egen. Det var som att en glödlampa slocknade i mitt huvud – jag var inte ensam. Det fanns andra människor där ute som hade gått igenom samma sak, och de kunde hitta en väg ut.

Det var vändpunkten för mig. Jag insåg att jag inte behövde stanna kvar i det här våldsamma förhållandet och att jag förtjänade bättre. Jag samlade kraften att lämna honom och jag sökte hjälp från en kurator och ett härbärge för våld i hemmet. Det var inte lätt, men med hjälp och stöd från andra övergreppsoffer kunde jag starta läkningsprocessen och bygga ett nytt liv för mig själv.

Nu känner jag att jag kan bidra med mina egna erfarenheter och hjälpa andra som befinner sig där jag gjorde för några år sedan. Tycker därför idén med Angelchat är alldeles lysande.