Psykisk ohälsa

Jag heter Fatima och jag är en ung kvinna som har upplevt mer fasor och hjärtesorg än någon borde behöva utstå. Jag är född och uppvuxen i Syrien, men när konflikten där eskalerade tvingades jag och min familj fly till Sverige för säkerhets skull. Det var en svår och skrämmande resa, men vi var tacksamma över att ha tagit oss till en plats där vi kunde börja om på nytt. Till en början var livet i Sverige svårt men hanterbart. Vi stod inför utmaningar att anpassa oss till en ny kultur och ett nytt språk, men vi var tacksamma över att vara levande och tillsammans. Men när jag blev äldre och började slå min egen väg fann jag mig själv som offer för hederskulturen, ett system som jag önskar att vi lämnat bakom oss i Syrien. Allt började med att jag träffade en snäll och hänsynsfull svensk kille som hette Viktor. Vi blev kära och bestämde oss för att bygga ett liv tillsammans, men min familj gillade inte vårt förhållande. De såg Viktor som en outsider, någon som inte förstod eller respekterade våra traditioner. Jag slets mellan min kärlek till Viktor och min lojalitet till min familj, men till slut visste jag att jag inte kunde vända ryggen åt den person jag älskade. Så jag tog det svåra beslutet att lämna min familj och börja ett nytt liv med Viktor. Men mitt beslut fick konsekvenser. Min familj såg mina handlingar som ett svek, och de hotade att döda mig för att jag hade skämt ut dem. Jag var livrädd och ensam, utan min familj och släkt. Jag tog kontakt med en organisation som hjälper dem som försöker fly hederskulturen. Med deras hjälp kunde vi fly till en säker plats och börja ett nytt liv tillsammans. Det har inte varit lätt och vi har kämpat med rädsla och ångest men idag befinner vi oss fria, på en plats vi båda älskar.

Hederskultur är ett socialt och kulturellt system där en individs rykte och ställning inom en gemenskap är nära knuten till deras upplevda heder och integritet. Inom hederskulturen granskas en individs handlingar noggrant av andra, och deras anseende bygger på deras förmåga att leva upp till vissa förväntningar på beteende och respekt för auktoritet och sociala normer. Hederskulturen lägger stor vikt vid anseende, och individer kan gå långt för att skydda sin heder och undvika skam eller vanära. I vissa fall kan detta handla om att ägna sig åt aggressivt eller våldsamt beteende som svar på upplevda förolämpningar eller utmaningar mot ens heder. Hederskultur finns ofta i samhällen med stor betoning på traditionella könsroller och en strikt auktoritetshierarki. Det förknippas ofta med kulturer som sätter ett högt värde på personlig heder och värdighet, och där det finns en stark känsla av gemenskap och gruppidentitet. Det är viktigt att notera att hederskultur inte är universell och kan variera kraftigt mellan olika samhällen och kulturgrupper. Det är också värt att notera att hederskultur kan ha negativa konsekvenser, inklusive främjande av våld och inskränkning av individers frihet och autonomi, särskilt kvinnor. Att lämna en hederskultur kan vara svårt, särskilt för kvinnor som kan möta ytterligare utmaningar och hinder på grund av sitt kön. Det finns dock flera steg som kvinnor i hederskultur kan ta för att söka hjälp och stöd: Nå ut till betrodda individer: Det kan vara till hjälp att anförtro sig till en betrodd vän eller familjemedlem som kan ge stöd och vägledning. Om du inte kan vända dig till någon inom ditt samhälle, finns det också många organisationer och hotlines som kan ge konfidentiellt stöd och hjälp. Sök hjälp från en terapeut: En terapeut kan ge ett säkert och stödjande utrymme för att diskutera dina känslor och utmaningar, och kan hjälpa dig att utveckla copingstrategier och en plan för att lämna en hederskultur. Kontakta organisationer som är specialiserade på att stödja individer som försöker lämna hederskulturen: Det finns många organisationer och grupper som kan ge stöd, vägledning och resurser till individer som vill lämna hederskulturen. Dessa kan vara en värdefull källa till stöd och kan hjälpa dig att få kontakt med andra som går igenom liknande upplevelser. Utveckla ett stödnätverk: Att bygga ett nätverk av stödjande individer som kan ge känslomässigt och praktiskt stöd kan vara avgörande för att hjälpa dig att navigera i utmaningarna med att lämna hederskulturen. Detta kan inkludera vänner, familjemedlemmar eller proffs som kan ge vägledning och hjälp när du går över till ett nytt sätt att leva. Det är viktigt att komma ihåg att att söka hjälp är ett tecken på styrka, och att det finns resurser tillgängliga för att stödja dig på din resa mot ett mer tillfredsställande och självständigt liv.

Cannabis, även känd som marijuana eller hasch, är en psykoaktiv drog som kommer från cannabisväxten. Det används ofta för rekreations- och medicinska ändamål, men det kan också ha potentiella risker och negativa effekter. Det pågår en debatt om de potentiella farorna med cannabisanvändning. Vissa studier har föreslagit att cannabisanvändning kan vara förknippad med en rad negativa effekter, inklusive en ökad risk för psykiska problem, såsom psykoser och ångest, och en ökad risk för motorfordonsolyckor. Cannabisanvändning kan också förknippas med en rad luftvägsproblem, såsom bronkit, och kan försämra kognitiv funktion, vilket leder till svårigheter med minne, uppmärksamhet och beslutsfattande. Det är viktigt att notera att de potentiella riskerna och negativa effekterna av cannabis kan variera beroende på en rad faktorer, såsom individens ålder, användningssätt och användningsfrekvens och mängd. Dessutom kan riskerna vara olika för rekreations- och medicinsk användning. Sammantaget är det viktigt för individer att vara medvetna om de potentiella riskerna och negativa effekterna av cannabisanvändning och att vara försiktig när de överväger användningen. Om du funderar på att använda cannabis är det viktigt att prata med en sjukvårdspersonal om de potentiella riskerna och fördelarna och att fatta ett välgrundat beslut.

Dopamin är en signalsubstans som är involverad i belönings- och njutningsvägar i hjärnan. Det frigörs som svar på njutbara upplevelser, som att äta eller ha sex, och hjälper till att förstärka beteenden som leder till dessa upplevelser. Ämnen som alkohol och droger kan orsaka en ökning av dopaminnivåerna i hjärnan. När en person använder alkohol eller droger, översvämmas deras hjärna med dopamin, vilket leder till känslor av njutning och belöning. Detta kan förstärka beteendet av att använda ämnet, vilket leder till utveckling av missbruk. Men med tiden vänjer sig hjärnan vid de höga nivåerna av dopamin och kan börja minska mängden dopaminreceptorer eller bli mindre känslig för signalsubstansen. Detta kan leda till en minskning av nöjet och belöningen förknippad med ämnet, vilket gör att personen använder mer av ämnet i ett försök att uppnå samma effekt. Fortsatt användning av alkohol och droger kan också leda till långsiktiga förändringar i hjärnans dopaminvägar, vilket leder till en minskning av den totala dopaminfunktionen. Detta kan leda till en rad negativa konsekvenser, såsom anhedoni (oförmåga att uppleva njutning), försämrat beslutsfattande och svårigheter med impulskontroll. Sammanfattningsvis kan överanvändning av alkohol och droger leda till förändringar i dopaminnivåer och funktion i hjärnan, vilket kan bidra till utvecklingen av missbruk och en rad negativa konsekvenser.

Attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) och Attention-Deficit Disorder (ADD) är liknande störningar som kännetecknas av svårigheter att uppmärksamma, impulsivitet och hyperaktivitet. Det finns dock några viktiga skillnader mellan de två störningarna: Terminologi: ADHD är den nuvarande termen som används för att beskriva störningen, medan ADD är en äldre term som inte längre används lika ofta. Subtyper: ADHD delas in i tre undertyper: övervägande ouppmärksam presentation, övervägande hyperaktiv/impulsiv presentation och kombinerad presentation. ADD användes för att beskriva störningens övervägande ouppmärksamma presentation, medan hyperaktivitet inte var ett kännetecken för störningen. Diagnos: De diagnostiska kriterierna för ADHD har uppdaterats över tid, och de nuvarande kriterierna inkluderar både ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet som nyckeldrag för störningen. Kriterierna för ADD var mer fokuserade på ouppmärksamhet och inkluderade inte hyperaktivitet/impulsivitet som en nyckelfunktion. Sammantaget är den största skillnaden mellan ADHD och ADD inkluderingen av hyperaktivitet/impulsivitet som ett nyckeldrag i störningen. ADHD inkluderar alla undertyper av störningen, medan ADD användes för att beskriva störningens övervägande ouppmärksamma presentation.

Autism, eller autismspektrumtillstånd (AST), är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar kommunikation och social interaktion. Det är en spektrumstörning, vilket innebär att svårighetsgraden av symtomen kan variera kraftigt mellan individer. Symtom på autism kan vara: Svårigheter med social interaktion och kommunikation Upprepade beteenden eller rutiner Svårigheter med förändringar i rutin eller omgivning Svårigheter med sensorisk bearbetning (som att vara känslig för vissa ljud eller texturer) Begränsade intressen eller aktiviteter Den exakta orsaken till autism är inte helt förstådd, men det tros vara relaterat till en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Några möjliga bidragande faktorer kan inkludera: Genetik: Autism tenderar att förekomma i familjer, vilket tyder på att det kan finnas en genetisk komponent till sjukdomen. Hjärnans utveckling: Forskning har föreslagit att individer med autism kan ha skillnader i vissa delar av hjärnan, såsom frontalloberna och basala ganglierna, som är involverade i kommunikation och social interaktion. Miljöfaktorer: Vissa miljöfaktorer som kan bidra till utvecklingen av autism inkluderar exponering för vissa gifter eller infektioner under graviditet, för tidig födsel eller låg födelsevikt. Det finns inget botemedel mot autism, men det är en behandlingsbar sjukdom. Behandling för autism kan inkludera: Beteendeterapi: Beteendeterapi, såsom tillämpad beteendeanalys (ABA) och utvecklings-, individuell skillnad, relationsbaserad (DIR/Floortime) terapi, kan hjälpa individer med autism att utveckla sociala och kommunikationsförmåga och förbättra sina fungerar. Medicinering: Mediciner, såsom antipsykotika och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), kan användas för att hantera vissa symtom på autism, såsom irritabilitet eller aggression. Utbildning och stöd: Utbildning och stöd kan vara viktiga komponenter i behandlingen för individer med autism. Detta kan innefatta specialundervisning, tal- och språkterapi och stöd till individer och deras familjer. Det kan vara fördelaktigt för individer med autism att kommunicera med varandra av flera skäl: Delad förståelse: När individer med autism kommunicerar med varandra kan de känna en känsla av delad förståelse och acceptans. De kan känna att andra kan relatera till och förstå deras upplevelser på ett sätt som de utan autism kanske inte kan. Copingstrategier: När individer med autism kommunicerar med varandra kan de kanske dela med sig av copingstrategier och tips för att hantera sina symtom. Detta kan vara särskilt användbart för dem som kanske kämpar för att hitta sätt att effektivt hantera sina symtom. Stöd: Kommunikation med andra som har autism kan ge en känsla av stöd och uppmuntran. Det kan vara bra att veta att andra går igenom liknande upplevelser och att ha en känsla av gemenskap och anknytning. Utbildning: Kommunikation med andra som har autism kan också vara en möjlighet till utbildning och lärande. Individer kan kanske lära sig om nya behandlingar, strategier för att hantera symtom eller resurser som kan vara till hjälp. Sammantaget kan kommunikation med andra som har autism ge en känsla av förståelse, stöd och utbildning, vilket kan vara fördelaktigt för individer med sjukdomen. Det finns flera olika subtyper av autism, inklusive: Aspergers syndrom: Denna subtyp kännetecknas av svårigheter med social interaktion och kommunikation, men relativt normal språkutveckling och kognitiva förmågor. Genomgripande störningar i utvecklingen ej specificerad på annat sätt (PDD-NOS): Denna subtyp kännetecknas av symtom som inte helt uppfyller kriterierna för en annan subtyp av autism, men som ändå innebär svårigheter med social interaktion och kommunikation. Disintegrativ störning i barndomen: Denna subtyp kännetecknas av normal utveckling under de första 2-4 åren av livet, följt av en förlust av sociala och kommunikationsmässiga färdigheter. Autism är en komplex och varierad störning som påverkar kommunikation och social interaktion. Det är en behandlingsbar sjukdom, och med lämplig behandling och stöd kan individer med autism leva tillfredsställande och framgångsrika liv.

Med missbruk avses skadlig eller farlig användning av psykoaktiva ämnen, inklusive alkohol och droger. Missbruk kan leda till en rad fysiska, psykiska och sociala problem och kan få allvarliga konsekvenser för individer och samhället som helhet. Beroende, även känt som missbruk, är ett tillstånd som kännetecknas av oförmågan att kontrollera användningen av ett ämne, trots de negativa konsekvenser det kan ha på en individs liv. Beroende och missbruk kan drabba vem som helst, oavsett ålder, kön eller socioekonomisk status. Beroende och missbruk kan få allvarliga fysiska konsekvenser, inklusive en ökad risk för oavsiktlig skada, överdosering och långvariga hälsoproblem som leversjukdom och hjärt-kärlsjukdom. Missbruk kan också ha negativa effekter på mental hälsa, vilket leder till störningar som depression och ångest. Dessutom kan missbruk leda till sociala problem, såsom relationssvårigheter, problem på jobbet eller i skolan och juridiska problem. Det finns flera faktorer som kan öka risken för att utveckla ett missbruksproblem. Dessa inkluderar genetik, miljöfaktorer som en historia av trauma eller exponering för drogmissbruk i ung ålder och psykiska problem som ångest eller depression. Behandling för missbruk och missbruk innebär ofta en kombination av terapi, medicinering och stöd från familj och vänner. Det finns många olika typer av behandlingsprogram tillgängliga, inklusive slutenvårdsrehabilitering, öppenvårdsprogram och 12-stegsprogram. Den mest effektiva behandlingsplanen kommer att bero på individens specifika behov och omständigheter. Missbruk och missbruk kan ha en betydande inverkan på en individs liv och livet för omgivningen. Det är viktigt för individer att vara medvetna om riskerna med missbruk och att söka hjälp om de eller någon närstående kämpar med missbruk eller beroende.

Attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) som drabbar cirka 5 % av barn och 2,5 % av vuxna världen över. Det kännetecknas av svårigheter att uppmärksamma, impulsivitet och hyperaktivitet. Symtom på ADHD hos barn kan vara: Svårigheter att uppmärksamma detaljer eller göra slarviga misstag i skolarbetet Svårigheter att följa instruktioner eller slutföra uppgifter Svårigheter att organisera uppgifter eller aktiviteter Svårigheter att röra sig eller sitta still Svårigheter att leka- eller ägna sig åt fritidsaktiviteter tyst Prata överdrivet Att slänga ut svar innan en fråga har slutförts Svårigheter att vänta på en tur eller turas om i spel eller gruppsituationer Symtom på ADHD hos vuxna kan vara: Svårigheter att uppmärksamma detaljer eller göra slarviga misstag Svårigheter att följa instruktioner eller slutföra uppgifter Svårigheter att organisera uppgifter eller aktiviteter Rastlöshet eller svårigheter att sitta stilla Prata överdrivet mycket eller att slänga ut svar innan en fråga har slutförts Svårigheter att vänta på sin tur eller turas om i samtal eller gruppsituationer Den exakta orsaken till ADHD är inte helt klarlagd men det tros vara relaterat till en kombination av genetik och miljöfaktorer. Några möjliga bidragande faktorer kan inkludera: Genetik: ADHD tenderar att förekomma i familjer, vilket tyder på att det kan finnas en genetisk komponent till sjukdomen. Hjärnans utveckling: Forskning har föreslagit att individer med ADHD kan ha skillnader i vissa delar av hjärnan, såsom frontalloberna och basala ganglierna, som är involverade i uppmärksamhet och beteende. Miljöfaktorer: Vissa miljöfaktorer som kan bidra till utvecklingen av ADHD inkluderar exponering för tobaksrök eller alkohol under graviditet, för tidig födsel eller låg födelsevikt. Det finns inget botemedel mot ADHD men det är en behandlingsbar sjukdom. Behandling av ADHD kan innefatta: Medicinering: Stimulerande mediciner, såsom Ritalin och Elvanse, används ofta för att behandla ADHD. Dessa mediciner kan hjälpa till att förbättra fokus och uppmärksamhet och minska impulsivitet och hyperaktivitet. Beteendeterapi: Beteendeterapi, såsom kognitiv beteendeterapi (KBT), kan hjälpa individer med ADHD att utveckla strategier för att hantera sina symtom och förbättra deras funktion. Utbildning och stöd: Utbildning och stöd kan vara viktiga komponenter i behandlingen för individer med ADHD. Detta kan innefatta utbildning om sjukdomen, strategier för att hantera symtom och stöd till individer och deras familjer. Det kan vara fördelaktigt för individer med ADHD att kommunicera med varandra av flera skäl: Delad förståelse: När individer med ADHD kommunicerar med andra som också har störningen kan de känna en känsla av delad förståelse och acceptans. De kan känna att andra kan relatera till och förstå deras upplevelser på ett sätt som de utan ADHD kanske inte kan. Copingstrategier: När individer med ADHD kommunicerar med andra som också har störningen kan de kanske dela med sig av copingstrategier och tips för att hantera sina symtom. Detta kan vara särskilt användbart för dem som kanske kämpar för att hitta sätt att effektivt hantera sina symtom. Stöd: Kommunikation med andra som har ADHD kan ge en känsla av stöd och uppmuntran. Det kan vara bra att veta att andra går igenom liknande upplevelser och att ha en känsla av gemenskap och anknytning. Utbildning: Kommunikation med andra som har ADHD kan också vara en möjlighet till utbildning och lärande. Individer kan kanske lära sig om nya behandlingar, strategier för att hantera symtom eller resurser som kan vara till hjälp. Att leva med ADHD kan vara utmanande, men med lämplig behandling och stöd kan individer med sjukdomen leva tillfredsställande och framgångsrika liv. Det är viktigt för individer med ADHD att söka lämplig behandling och stöd för att hantera sina symtom och förbättra sin funktion.

Jag heter Maria och är en polis baserad i Stockholm. Jag tillbringade många år med att arbeta undercover, infiltrerade olika kriminella organisationer och samlade bevis för att få ner deras ledare. Det var intensivt och ofta farligt arbete, men jag älskade adrenalinkicken och känslan av målmedvetenhet det gav mig. Men efter ett särskilt upprörande uppdrag började det gå utför. Jag var konstant uppjagad, återupplevde stressiga situationer i mitt sinne och hade svårt att sova på nätterna. Jag blev irriterad och avlägsen, även med mina nära och kära. Jag visste att jag behövde hjälp, men tanken på att söka behandling fick mig att känna mig sårbar och utsatt. Det var inte förrän jag anförtrodde mig till en kollega som också hade upplevt PTSD (post-traumatic stress disorder) som jag insåg att jag inte var ensam. Han hjälpte mig att förstå att det inte var ett personligt misslyckande, uppmuntrade mig att söka terapi och försäkrade mig om att det var ett modigt och nödvändigt steg mot helande. Det var inte lätt, men med stöd av min kollega, min terapeut och nära och kära kunde jag arbeta mig igenom mitt trauma och lära mig att hantera mina symtom. Nu är jag på en mycket bättre plats mentalt och känslomässigt. Jag har återvänt till jobbet, men jag gör inte längre hemliga uppdrag. Jag har hittat nya sätt att tjäna och skydda samhället, och jag är tacksam för stödet och förståelsen från omgivningen. Jag skäms inte över min PTSD, och jag hoppas att jag genom att dela min historia kan hjälpa andra som kämpar för att söka den hjälp de behöver.

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en psykisk störning som kan utvecklas efter att en person upplever en traumatisk händelse, såsom en naturkatastrof, en bilolycka eller ett sexuellt övergrepp. Symtom på PTSD kan inkludera: Återkommande, plågsamma minnen av händelsen Mardrömmar eller tillbakablickar Undvikande av aktiviteter, platser eller människor som påminner personen om händelsen Svårigheter att sova eller koncentrera sig Irritabilitet eller vredesutbrott Hypervigilans (att vara i beredskap) Den bästa behandlingen för PTSD varierar från person till person, eftersom olika behandlingar fungerar för olika människor. Några vanliga behandlingar för PTSD inkluderar: Psykoterapi: Psykoterapi, såsom kognitiv beteendeterapi (KBT) eller desensibilisering och upparbetning av ögonrörelser (EMDR), kan hjälpa individer att bearbeta sina trauman och lära sig hanteringsstrategier. Medicinering: Antidepressiva och ångestdämpande mediciner kan hjälpa till att minska symtom på PTSD, såsom irritabilitet och ångest. Stödgrupper: Stödgrupper, såsom gruppterapi eller kamratstödsgrupper, kan ge en känsla av gemenskap och stöd för individer med PTSD. Egenvård: Att utöva egenvård, som att få tillräckligt med sömn, träna regelbundet och delta i aktiviteter som ger glädje och avkoppling, kan också vara till hjälp för att hantera symtom på PTSD. Det kan vara fördelaktigt för offer för PTSD att prata med varandra av flera skäl: Delad förståelse: När offer för PTSD kommunicerar med varandra kan de känna en känsla av delad förståelse och acceptans. De kan känna att andra kan relatera till och förstå deras upplevelser på ett sätt som de utan PTSD kanske inte kan. Copingstrategier: När offer för PTSD kommunicerar med varandra kan de kanske dela med sig av copingstrategier och tips för att hantera sina symtom. Detta kan vara särskilt användbart för dem som kanske kämpar för att hitta sätt att effektivt hantera sina symtom. Stöd: Kommunikation med andra som har PTSD kan ge en känsla av stöd och uppmuntran. Det kan vara bra att veta att andra går igenom liknande upplevelser och att ha en känsla av gemenskap och anknytning. Utbildning: Kommunikation med andra som har PTSD kan också vara en möjlighet till utbildning och lärande. Individer kan kanske lära sig om nya behandlingar, strategier för att hantera symtom eller resurser som kan vara till hjälp. Sammantaget kan kommunikation med andra som har PTSD ge en känsla av förståelse, stöd och utbildning, vilket kan vara fördelaktigt för individer med störningen. Det är viktigt för individer med PTSD att söka lämplig behandling och stöd för att hantera sina symtom och förbättra sin funktion. Det kan vara bra att arbeta med en psykiatrisk specialist för att fastställa den bästa behandlingsplanen.

Jag heter Sarah och jag är en 28-årig kvinna som har kämpat med ätstörningar under större delen av mitt liv. Allt började när jag var tonåring och jag blev besatt av min vikt och utseende. Jag började begränsa mitt matintag och övertränade löpning och gym, övertygad om att om jag bara kunde vara tillräckligt smal så skulle jag äntligen bli lycklig och värdig. Men när kilona smälte bort växte min besatthet bara. Jag blev hög av att räkna kalorier och mäta min mat, samtidigt som jag ständigt kände mig skyldig och skämdes när jag inte kunde motstå lusten att hetsäta. Jag isolerade mig från mina vänner och familj, det var för pinsamt att erkänna sanningen om mina matvanor. När min hälsa försämrades visste jag att jag behövde hjälp men jag var livrädd för att möta mina demoner. Det var inte förrän jag nådde botten, inlagd på sjukhus för undernäring och uttorkning, som jag till slut erkände för mig själv och för omgivningen att jag behövde professionell hjälp. Jag började gå i terapi och arbeta med en nutritionist, lära mig hälsosamma sk. hanteringsmekanismer och hur jag ger näring åt min kropp. Men den mest omvälvande delen av mitt tillfrisknande var att gå med i en stödgrupp. För första gången kunde jag öppet diskutera mina kamper och höra berättelser om andra som gick igenom liknande upplevelser. Jag fann styrka i sårbarheten och modet hos de andra kvinnorna i gruppen, och det motiverade mig att fortsätta även de dagar då återhämtningen kändes omöjlig. Det har inte varit en lätt resa, och jag har fortfarande stunder av svaghet och tvivel. Men med stöd av mina vänner lär jag mig att älska och acceptera mig själv, brister och allt. Jag är tacksam för varje dag som jag kan göra val om min kropp och min hälsa som bygger på egenvård och egenkärlek, snarare än rädsla och besatthet. Jag är stolt över de framsteg jag har gjort och jag är hoppfull för min framtid.

Ätstörningar är allvarliga psykiska sjukdomar som kännetecknas av onormala eller störda matvanor. Det finns flera olika typer av ätstörningar, inklusive anorexia nervosa, bulimia nervosa och hetsätningsstörning. Anorexia nervosa kännetecknas av en rädsla för att gå upp i vikt och en förvrängd kroppsuppfattning, vilket leder till extrem viktminskning genom restriktivt ätande och överdriven träning. Bulimia nervosa innebär hetsätning följt av utrensningsbeteenden som att kräkningar eller använda laxermedel för att eliminera maten från kroppen. Hetsätningsstörning innebär återkommande episoder av hetsätning utan utrensningsbeteenden. Den exakta orsaken till ätstörningar är inte helt klarlagda, men de tros vara orsakade av en kombination av genetiska, miljömässiga och psykologiska faktorer. Riskfaktorer för att utveckla en ätstörning inkluderar att ha en familjehistoria av ätstörningar, uppleva trauma eller missbruk och att ha vissa personlighetsdrag som perfektionism eller låg självkänsla. Symtom på ätstörningar kan inkludera extrema viktförändringar, upptagenhet med mat och kroppsuppfattning och ohälsosamma matvanor som att begränsa matintaget eller rensa ut efter att ha ätit. Fysiska konsekvenser av ätstörningar kan vara undernäring, elektrolytobalanser och organskador. Ätstörningar kan också få allvarliga känslomässiga och sociala konsekvenser, såsom isolering och ansträngda relationer. Den bästa behandlingen för ätstörningar inkluderar vanligtvis en kombination av terapi, kostrådgivning och medicinsk övervakning. Stödgrupper kan också vara en viktig del av återhämtningen. Stödgrupper kan ge en säker och stödjande miljö för individer att diskutera sina erfarenheter, dela hanteringsstrategier och erbjuda uppmuntran och motivation att fortsätta behandlingen. Det är viktigt för individer med ätstörningar att söka hjälp från en psykiatrisk specialist som är utbildad i behandling av ätstörningar.