Självskadebeteende | ADHD | Övergrepp | NPF

Misshandlad av pappa nu fri från självskada

Bakgrund.

Jag pluggar och brukar ofta träna tyngdlyftning för att få bort negativa tankar, som kanske inte alltid är bra men det kan vara skönt att få släppa allt ett litet tag bara. Älskar djur, tycker det är vääääldigt lugnande.

De 3 jobbigaste sakerna i mitt liv:

Första saken jag alltid levt med är min pappa, han misshandlade mig fysiskt och psykiskt. Fick alltid höra hur dålig jag var, otillräcklig och jobbig. Hade inte blivit diagnostiserad med adhd då. Så hade inte lärt mig att hantera allt. Och det blev bara mer och mer med tiden. Tror ju fortfarande att någon ska slå mig när de rör sig snabbt. Eller blir rädd och kan börja gråta när någon man skriker på mig eller bara så höjer rösten. Det kan vara rätt så jobbigt

Den andra saken tror jag var min kusins bortgång. Det blev mycket aggressioner hos bl.a pappa då. Mycket bråk. Var ganska nära min kusin med, han skulle fylla 7 men han hade en diagnos som kallas trisomi 13. Man visste att han skulle dö men jag fick aldrig reda på det riktigt, förstod inte det heller sen. Det bara var, tomt.

Sista saken tror jag var mitt självmordsförsök år 2019. I oktober var allt som värst. Tog en överdos men klarade mig, tack och lov. Dock märkte ingen det förrän jag sa det själv, däckade på toan så ingen märkte. Ska tillägga att detta hände på en skoltoa när jag gick i 7an, hade inte berättat det för någon. Minns inte jättemycket, bara att jag mådde jätteilla och inte kunde se eller höra så mycket, allt var helt suddigt. Tog bussen hem och däckade på mitt rum. Det var inte förrän månader efter jag sa något till mamma. Blev anmäld till soc ett tag senare också. Pga detta eftersom att jag hade sagt det till nära vänner. Det löste sig dock tillslut.

Vägen fram.

Mamma hittade ett blåmärke som var format som en hand, vilket var pappas hand då han tagit tag i mig så hårt. Mamma beslutade att jag inte fick träffa honom mer. Dock sitter allt ju kvar psykiskt så blir fortfarande rädd. Det tog ett tag men det blev lättare, ett tag efter så lugnade det sig eftersom jag inte hade kontakt med pappa längre. Det var en skön lättnad, kunde äntligen sörja i lugn och ro, dock så saknar jag honom mer nu än vad jag gjorde då för förstod ju inte så mycket och vägrade acceptera det.

Jag fick hjälp, vågade visa vem jag var och var inte med folk som behandlade mig illa. Höll mig ifrån skit.

Jag idag.

Idag mår jag okej, är ren från självskada sedan exakt 30 dagar idag!

har börjat bearbeta saker och vågar vara den jag vill, har börjat acceptera sakerna som sker i mitt liv, det har hänt, det formar mig till den jag är, det hindrar INTE mig från att ta mig vidare. Har börjat ta hand om mig själv mera också. Det är väldigt viktigt att göra.

Jag brukar göra saker som får mig att må bra, träffa djur, rida, make tiktoks cuz I’m addicted. Tränar, umgås med vänner som får mig att må bra, tar hand om mig själv och älskar mig själv.