Ätstörning | Ångest | Ensamhet | Självskada

Jag har alltid känt mig otillräcklig, ångestfull och stressad

Bakgrund.

På min fritid så umgås jag med mina närmaste vänner, annars så jobbar jag inom vården.

Jag har alltid känt mig otillräcklig, ångestfull och stressad. Mina föräldrar skildes när jag var litet barn, med två unga föräldrar som dessutom hade olika beroenden och psykiska besvär så kunde det blir rätt otryggt. I tonåren så har jag alltid sökt bekräftelse och närhet. Även fast det inte har varit från sunda personer. Man känner någon slags sammanhållning i det destruktiva för det är de man känner till. Min psykiska ohälsa tog fart i puberteten och jag har bara försökt lära mig leva med den vilket inte heller alltid är det bästa.

Vägen fram.

Det har alltid varit en bergochdalbana med mina känslor. Att vara känslostyrd blir ett hinder när man väl vill komma ut från gropen. Men att just umgås med rätt personer och sysselsätta sig med saker som man tycker om har varit till stor hjälp. Även att låta sig själv må dåligt och finna sig i det, jag vet att det är jobbigt men det gör en starkare. Jag ser även meditation och olika terapier som hjälpmedel. Det är svårt men det blir alltid bättre .

Jag idag!

För att jag ska fungera på bästa sätt så behöver jag vara kring människor som ger mig energi och inte med dom som suger ut energin. Att peppa sig själv är viktigt. Att jag som kan ge mina bästa tips och erfarenheter även kan ge dom till mig själv och påminna mig själv om att tiden läker alla sår. Hela mitt liv har jag känt att saker och ting känts hopplösa. Men med åren så har jag lärt mig att det bästa sättet för en själv att må bra är att lära sig mer om just sig själv och ens behov, och utifrån det så kan man lära sig hantera sina känslor på bättre sätt.